Sitter här, det är lov, jag känner mig tom. Ändå är jag glad att hon Ottilia slapp lida längre, dock vart hon döds sjuk så hon hade kunnat dö när som helst. Men det är så jobbigt, hon var som ett litet barn.
Det har gått en hel dag sedan hon somnade in. När jag sover så sover jag inte speciellt bra, jag är trött hela tiden och jag har sovit hur mycket som helst. Jag mår illa och måste säga att jag inte har något hopp om 2010, detta år har vart ett skit år hit in tills!
Den här påsken suger, jag har ingen lust till något. Alla är trötta, ingen har krafter, jag känner mig sjuk.

En sak tänkte jag även på, att när jag på söndag förra veckan åkte till Luleå (då jag såg otti sisst), kramade jag och pussade henne, så jag sa ordentligt hejdå, undra om det har någon mening?
Mamma berättade även att Ottilia var jätte glad och mådde bra i onsdags och sen vändes det helt plötsligt på torsdag, det kanske hade någon mening?

Jag har förberett mig på att hon kan dö när som helst i 6 månader om inte mer och vart jätte orolig, stressad och inte riktigt orkat tänka på något annat.. hm. så vet jag inte, jag är vell mer avslappnad nu, men det här vart oerhört jobbigt.

Jag måste även tillägga att jag hatar egoister, nu sedan ottilia försvann har jag mött på en hel jävla hop med egoister, ni kan dra åt...
dock har jag sett motsattsen åt egoister också.