Jag kan inte ens gå, utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå, när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag, utan dina andetag.


Igår var vi och spelade på begravningen, det var jätte fint men sorligt. Fick dag veta att det var väldigt uppskattat och att personen som valt en av låtana ansåg att den var bättre än orginalet. Det känns verkligen bra att ha gjort det. Nu vill jag bara beklaga sorgen och önska Ing-Marie en vila i frid.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0