Alltså shit vilka minnen jag fick när såg denna video (längst ner).

Det är från sonisphere 2009 i pori, Finland (jag var där), då Phil Demmel från Machine Head svimmade mitt under en låt. Det var jätte tråkigt att det hände då dem inte kunde fortsätta spela, men jag tyckte ändå det var så härligt pga. hur publiken applåderade efter att dom sagt att dom tyärr inte kunde fortsätta spela osv. Med det menar jag att vi i publiken respektera att dom inte kunde fortsätta och håller humöret på topp ändå.

Efter ett tag steg han upp och gick av scenen helt själv, det kom dom och berättade ganska snabbt.

Med "vilka minnen jag fick", menar jag alla festivaler och just sonisphere både 2009 & 2010, gud vad kul det var. Jag hade verkligen vela att dom hade haft S i pori ännu och inte flyttat det till helsingfors. Nu känner jag även att jag nästa sommar måste på festivaler igen eftersom jag i år inte han gå på en enda.

Jag har verkligen bara bra minnen från alla dessa festivaler/konserter.

Fast att jag under 2010 års sonisphere trodde att vi skulle dö när tromben var över oss och söndrade scenerna och där en person till och med dog och ett 40 tal blev skadade, så är det så fina minnen på något sätt. Där stod vi bland hundratals/tusentals personer och sökte skydd under regnkappor och folk då regnet, åskan och blåsten slängde i väg grejer och gjorde alla dygnsura. Har aldrig vart med om något liknande, men idag är det bara ett fint minne, just pga. att jag förknippar allt med just festivaler. Känslan man får av att titta på ett band man gillar jätte mycket tillsammans med tusentals andra fans som är 100% hängivna fans, man ser/hör hur tusentals personer sjunger med i låtarna, man känner allas glädje.. fast att vissa band varit tvugna att ställa in pga. instrumet som gått sönder och en scen som blivit så skadad av tromben att den inte längre kunde användas.

Det är så fint.

alla borde gå på festivaler, det är så fint - så fint.